Försöker finna styrka, försöker finna hopp..
Kan inte vila nu, jag får ont i min kropp..
Jag ser bilder av dig varje gång jag sluter mina ögonlock..
Det är så kallt här och jag fryser..
Känner lukten av dig från kudden bredvid och jag ryser..
Jag kunde ha det så bra, jag kunde ha det hur jag vill..
Men jag sumpade chansen, jag gjorde det en gång till..
Jag vet inte men det känns som jag bygger upp saker som jag sedan lämnar..
Jag vet att i slutändan är det jag som måste förändras..
Försöker alltid intala alla andra vad som är rätt och vad som är fel..
Men jag ser aldrig mig själv och tar hand om min egen del..
Men att lämna dig, det är aldrig nått kan förlåta mig själv för att jag gjorde..
Jag borde förstått det men lyssnade inte på orden..
Du försökte förklara, du försökte säga vad du kände..
Jag vet inte men vill inte lämna dig här..
Kan inte vara vänner..
Kan inte bara se dig gå förbi..
Jag ville va med dig, ville leva mitt liv..
Men jag vet att allting är försent nu..
Det är över nu..

Det är över nu..
Men jag kommer ihåg alla dagar med dig..
Dom är över nu..
Hör ett bom bom bom som kallar på dig..

Det är över nu..
Men jag kommer ihåg alla dagar med dig..
Dom är över nu..
Hör ett bom bom bom som kallar på dig..

Jag vill inte vara den som sitter och saknar..
Som pratar om tiden om nått man inte kan ta tillbaka..
Se minnen passera förbi, och jag vet att allt det där har hänt i mitt liv..
Jag kan inte vara den som ventilerar genom musiken..
Jag kan inte vara den som alltid ska vara stark..
Jag kan också må skit..
Jag gör det nu och jag vet att du känner ungefär samma sak..
Men vi kan inte gå tillbaks, spela om allt i en repris..
Allting var för bra, jag visste inte riktigt från början varför jag fick ha dig i mitt liv..
Som en gåva, var du det finaste jag fått..
Du gav mig hopp..
Du gav mig nånting att tro på igen..
Du blev mitt liv, den jag älskade och min bästa vän..
Vi delade mycket, vi lärde varandra saker..
Men tanken på dig idag håller mig vaken..
Jag får ingen sömn..
Det känns som att 2 år har passerat och det bara är en dröm..
Jag fick leva i den, leva med tiden..
Det spelar ingen roll hur mycket jag skriver..
För jag kan aldrig ventilera dom känslorna jag har inuti..
Det är över nu..
Det känns förjävligt att inte ha dig i mitt liv..

Det är över nu..
Men jag kommer ihåg alla dagar med dig..
Dom är över nu..
Hör ett bom bom bom som kallar på dig..

Det är över nu..
Men jag kommer ihåg alla dagar med dig..
Dom är över nu..
Hör ett bom bom bom som kallar på dig..

Utan tvekan så har dom finaste stunderna i mitt liv vart med dig..
Jag vet inte men jag är för rädd för att inse att jag kunde förändras..
Har nog aldrig velat förändras men det är väl det som är felet..
Men med dig fick jag förändras till nånting bättre..
Den jag var, det jag var, det har du fått att förändras till nånting som jag blev idag..
Jag tror inte att saker och ting bara händer..
Allting har en mening..
Våran mening har inte slutat än..
För det du har gett mig finns kvar här..
Det jag idag, Tror jag alltid kommer finnas kvar..
Även om jag kan visa det för nån annan eller för dig eller för hela världen..
Så är det du som har skapat det som jag blev idag..
Och jag vet att jag aldrig har gett tillbaka det du gett till mig..
Vi står inte ens på samma nivå..
Men jag hoppas nånstans, nånstans inom dig..
Att du känner lite som jag känner idag..
Att ödet har faktiskt varit med i det här..

Det är över nu..
Men jag kommer ihåg alla dagar med dig..
Dom är över nu..
Hör ett bom bom bom som kallar på dig..

Det är över nu..
Men jag kommer ihåg alla dagar med dig..
Dom är över nu..
Hör ett bom bom bom som kallar på dig..