-=[If you were mine]=-

Ooohh baby..
You're on my mind all night and day..
I can't remember when I felt like this before..
And if you knew me I'd do the things to make you happy..
You're all I've wanted, so how you gonna know that...

If you were mine..
I would give you my everything...
My everything girl..
If you were mine..
I would give you the world..
 
Ohh you're on my mind..
Can't you see you're the one for me..
The one for me girl..
If you were mine..
I would never let go..
If you were mine..

Ooohh baby..
You're on my mind all night and day..
You can't imagine how I want to be with you..
And if you love me I never let this go away..
You're all I've needed, so how you gonna know that...

If you were mine..
I would give you my eveything..
My everything girl..
If you were mine..
I would give you the world..
 
Ohh you're on my mind..
Can't you see you're the one for me..
The one for me girl..
If you were mine..
I would never let go..
If you were mine..

-=[Sjuka tider]=-

Lördag och här sitter man..
Har inte alls mått 100 nu i några dagar..
Torsdag hade jag väldigt svårt att ens ta mig ur sängen..
 
Men idag är det bättre..
Så nu håller väl kroppen på att ordna upp sig igen.. 
 
Har dock en abstinens efter att få träna..
Känner mig sjukt slö nu när jag legat men det är ju inget att göra åt det..
Får köra hårdare än hårdast när jag känner mig helt pigg igen..
Förhoppningsvis är det imorgon..
 
Neh undra om man ska ta och hitta på nått roligt att göra..
Hmm.. Tror jag tar mig en promenad på affärn iallafall..
Skingra lite tankar ur huvudet..
Låter som en bra plan.. 
 
Haré bra allihopa..
 
 
 

-=[Träningsnarkoman]=-

jag borde igentligen sova men har på sistonde vänt lite på dygnet.
Men det blir nog bra tillslut.
 
Träning har blivit en stor del av mitt liv igen och jag har mina mål satta men jag kan på nått vis tänka tillbaka till när träningen satte käppar i hjulet och i hjärnan.
 
För 8 år sen när jag bodde i Sundsvall så började jag träna fullt ut efter nått år av uppehåll.
Från början så var det träning 4ggr i veckan och allt kändes riktigt bra.
Musklerna började synas och jag ökade i vikt. 
Både kroppsligt och i träning.
 
Men så en dag när jag skulle träna rygg samt köra marklyft så small det bara till i ryggen.
För mig lät det som ett knallskott och jag föll ihop på golvet. Kunde inte alls resa mig.
Kände enbart småstick i benen så va riktigt skrajj att nån kota gått av eller nått.
Som tur var så var jag inte ensam där så fick hjälp att kliva upp och dom fick hjälpa mig till omklädningsrummet.
 
Och i min envishet så klädde jag på mig och gick hem som ett upp o ner vänt L istället för att åka och kolla upp det på en gång.
 
Men efter ett par dagar liggandes i sängen så fick jag hjälp o ta mig till sjukhuset där dt gjordes röngten och inga fel på kotorna hittades men det konstaterades att muskelfästet i ländryggen hade förstörts.
 
Just i dt ögonblicket när dom sa det så va min tanke att aldrig mer träna.
Och jag har ju hållit det löftet tills nu.
 
Under dessa år som gått så har jag haft ont i ryggen, ont i axlarna och allmänt ont lite varstans men har gillat läget och bitit ihop.
 
Och så kom dagen för 3 månader sen ungefär då jag inte orkade mer utav denna smärta utan skaffade gymkort och började med styrketräning igen.
Och det var det bästa beslut jag någonsin tagit.
Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu och smärtan i kroppen, mja det e nu träningsverk och det e så det ska vara.
 
Ökat ungefär 10kg i kroppsvikt, ökat i vikt och jag har även vågat mig på marklyft igen.
Även om jag var rädd för att ens prova.
 
Och nu är jag en bit på väg till en kropp jag velat haft i många år och livet leker verkligen.
 
Sen tack vare träningen men också tack vare goda vänner så har jag fått en helt ny syn på livet.
Min självkänsla har ökat markant.
Jag har förstått vem jag igentligen är och vart jag vill komma med livet.
Jag har som sagt börja leva livet.
Och det känns så jävla bra.
 
Nu vart det mycke prat så nu tar jag o lägger ner detta.
Skriver mer sen.
 
Ciao.

RSS 2.0