Hon, springer iväg i den piskande regnskuren..
Han, sitter där och ser flickan springa, det känns uselt..
Att det skulle bli så här, men tid för ärlighet..
Tid för honom att visa att han vet vad kärlek är..
Tiden tillsammans har varit himmelriket för båda..
Men han blev av med det, efter att ha svikit och sårat..
Den ända rätta, känslan att älska är borta nu..
Utan henne vid sin sida, hur ska han orka nu??
Han, sitter kvar på bänken, där dramat inträffade..
Hon, springar med hög fart från den som hon kallade sin älskade..
Hon borde väntat sig något liknande..
Hon är arg och ledsen samtidigt och vill skrika men..
Även hon gjorde fel, hon slog knogen i väggen..
Inte bara killen utan, även hon har varit otrogen..
Med vännen till sin pojkvän, själen såldes..
Nu går dom skilda vägar, duvet, kärlek håller inte..

Dom hade allt, kärlek och lycka..
Allt försvann, och hjärtan knycklas ihop..
Dom vet om att den andra är fast i ensamhet..
Hur kan nått så vackert som kärlek bli så fel..

Han ser tillbaka, men blundar snabbt..
Och skammen är påträngande efter de stunder han,
Svikit vänner, flickan, händer i fickan, rysningar..
Kallprat och handtag som endbart varit ytliga..
Händelser förtydligas, kommentarer han fällt..
Som sårat andra, så klart att det känns..
Så här i efterhand och han har tänkt ibland..
Och nu känner han att de saker han sagt varit hemskt..
Och allt är jättesvart, han älskar henne..
Han ångrar sig och vill inte vara ensam längre..
Tänker ofta på deras tid, hennes hand i sin..
Men han får skylla sig själv, nu lyckan vänder andra kinden till..
Han känner ingenting, han är bedövad, så..
Men han vet att det va kärlek han blev berövad på..
Han är sin egen bov, och han vet det nog..
Och fick bevittna när den kärlek som levde dog..

Dom hade allt, kärlek och lycka..
Allt försvann, och hjärtan knycklas ihop..
Dom vet om att den andra är fast i ensamhet..
Hur kan nått så vackert som kärlek bli så fel..

Hon ser tillbaka, men blundar genast..
Hon känner att utan honom, så är det tungt att leva..
Hon hatar svek, hon sågar otrohet..
Men hon vet att hela skiten är bådas fel..
Så nu går hon ner i en självförstörande deprission..
Och hatar sig själv för det hon gjorde som då kändes klokt..
Har vänt på ord, ljugit ett flertal gånger..
Fick hon chansen att ändra på livet så skulle hon leva om det..
Nu segrar sorgen, hennes tårar förföljer henne..
Hon ångrar att hon ens tänkt tanken att töja på gränser..
Saknaden är stor, hon hatar att det tog slut..
Men det är ju sånt som händer i varje sagobok, slut..
Hon känner på ordet, hon älskar sin pojke..
Men det blev så som alla vännerna trodde..
Hon försöker leva, men det fattas en bit..
Så snabbt ett liv kan gå från vackert till skit..

Dom hade allt, kärlek och lycka..
allt försvann, och hjärtan knycklas ihop..
dom vet om att den andra är fast i ensamhet..
hur kan nått så vackert som kärlek bli så fel..